Ericsson Diavox

SV Texto en sueco Aún no hay artículo en tu idioma: extracto en sueco.

Diavox var en svensk standardtelefon för fast telefoni utvecklad av Ericsson. Den var en ersättare och efterföljare till föregångaren Dialog. På 1960-talet experimenterade Telefonaktiebolaget LM Ericsson med knappsatser i stället för fingerskiva på en serie Ericofoner och Dialoger. Den första telefonen, enbart formgiven för knappsats, kom först 1978 i samband med introduktionen av digitala telefonväxlar (AXE-systemet) i Sverige. År 1975 utlyste LM Ericssons och Televerkets gemensamma utvecklingsbolag Ellemtel en designtävling med fyra inbjudna deltagare. Carl-Arne Bregers designkontor vann med sitt förslag. Den vinnande modellen var fortfarande ganska hög och hade en klumpig, kantig lur, men grunddragen var klara, med bland annat en avtagbar kåpa i olika färger. Mellan 1975 och 1977 vidareutvecklade Breger och hans medarbetare Richard Lindahl tävlingsmodellen; sammanlagt fjorton olika designstudier i trä togs fram, och speciellt lurens och frontens utformning ägnade de många timmar åt. Resultatet blev en smäckrare form än vad som hade varit vanligt på telefoner tidigare. Luren blev också mer ergonomisk än föregångaren Dialogs.