Jagsvaghet

SV Texto em sueco Ainda não há artigo no teu idioma: trecho em sueco.

Jagsvaghet eller jagsvikt, är inom psykoanalytisk teori ett tillfälligt eller permanent tillstånd av bristande jagfunktioner, oförmåga att förhålla sig till sociala krav, som beror på en svaghet i personligheten och den fria viljan. Tillståndet är ofta ångestrelaterat. Motsatsen till jagsvag är jagstark. Jagsvaghet leder till sämre förmåga att hantera psykiska kriser, och att det är lättare att utveckla psykoser. Ett annat sätt att se jagsvaghet är att se det som en oförmåga att behärska sina drifter, att följa sina impulser, och att inte kunna hålla tillbaka sina undanträngda känslor. Från en annan synvinkel kan det ses i ljuset av jaget relativt omvärlden, att det är svårt för individen att skilja mellan omgivning och jaget. Det kan också definieras som bristande utvecklad jagfunktion, eller som gränslandet mellan normalpsykologi och psykopati. Enligt Johan Cullberg uppstår jagsvaghet till följd av ångest som följer av barndomstrauman. Som ångestkällor som kan leda till jagsvaghet räknar han: Dessa ångestkällor kan vara mer eller mindre permanenta, och då leda till jagsvaghet. Jagsvaghetet kan också ses som en form av identitetskris eller identitetsproblem till följd av dessa ångestkällor.